Nous avons un ange gardien – OJY

« Elle reconnut la voix de Pierre; et, dans sa joie, au lieu d’ouvrir, elle courut annoncer que Pierre était devant la porte. ls lui dirent: Tu es folle. Mais elle affirma que la chose était ainsi. Et ils dirent: C’est son ange » (Actes 12:14-15).

« Gardez-vous de mépriser un seul de ces petits; car je vous dis que leurs anges dans les cieux voient continuellement la face de mon Père qui est dans les cieux » (Matthieu 18:10).

Il y a une trentaine d’années, Brigitte, une de mes collègues de la Communauté européenne avec laquelle j’avais l’habitude de prier et qui m’ouvrit à la connaissance de puits charismatiques dont j’ignorais jusqu’à l’existence, me raconta qu’une certaine personne avait demandé à Dieu le nom de son ange gardien et qu’Il le lui avait révélé.

Comme j’étais encore jeune et aussi jeune dans la foi charismatique, je me suis dit que j’allais aussi le Lui demander.

Alors, dans mon oratoire, je me mis en prière et demandai à Dieu de me révéler le nom de mon ange. Un peu de temps s’écoula et, comme je ne recevais aucune forme de réponse je passai à autre chose et finis par ne plus y penser. Je plongeai dans mes intercessions habituelles.

Alors, justement parce que j’étais encore jeune, je terminai en me prosternant le front sur le plancher et je vis très distinctement en moi un peu comme une enseigne de magasin en forme de néon lumineux. Et cette sorte d’enseigne était un nom écrit d’une écriture liée: NATHANAEL.

Dieu m’avait répondu. Cela ne pouvait pas s’expliquer autrement. Mais, comme j’avais commencé à avoir quelques rudiments d’hébreu, je savais aussi que cela voulait dire « ce que ou celui que Dieu a donné ». Oui, c’est l’ange que Dieu m’a donné, assigné. Mais, quand même, j’en ai retenu que je peux l’appeler Nathanaël.

En fait, j’ai une telle habitude de m’adresser directement à mon Père dans le Nom de Jésus que je n’en ai longtemps pas fait grand-chose de plus que de savoir que mon ange s’appelle Nathanaël. Mais, à la fin de l’été, à la fin d’une réunion d’association, une amie, Rita, me partagea qu’elle était toujours en bonne santé parce qu’elle a l’habitude de donner tout mal ou toute maladie à son ange en lui demandant de l’emmener. Elle insistait qu’il fallait le faire ainsi car l’ange est une créature délicate et ne prendrait jamais rien qui ne lui ait été expressément demandé.

Et voici que, fin septembre, après une réunion d’association dans l’est de l’Autriche, je roulais vers l’ouest du pays où je voulais visiter un village dont sont originaires certains de mes ancêtres, lorsque je commençai à sentir des démangeaisons dans le nez, un début de difficulté à avaler. « Flûte, je vais tomber malade », pensai-je, juste au moment où je voulais aller sur une terre ancestrale.

Alors, ce qu’avait dit Rita me revint vivement à l’esprit. Toutefois, j’avais rencontré dans ma vie bien des gens en relation avec des « anges-guides » et je sais de par la Bible qu’il y a ange et ange. « Qu’aucun homme, sous une apparence d’humilité et par un culte des anges, ne vous ravisse à son gré le prix de la course, tandis qu’il s’abandonne à ses visions et qu’il est enflé d’un vain orgueil par ses pensées charnelles, sans s’attacher au chef, dont tout le corps, assisté et solidement assemblé par des jointures et des liens, tire l’accroissement que Dieu donne » (Colossiens 2:18-19).

Alors, je priai en m’adressant à mon Père en Lui disant, « si c’est bien Ta volonté, alors, que Nathanaël emporte cette maladie qui commence en moi. Je la lui donne ». Je n’écrirais pas cet article si, à ma stupéfaction, je ne ressentis plus rien ni dans le nez ni dans la gorge dans la minute même.

Au début du mois de juillet, j’étais tombé en arrière sur le dos dans une allée dans mon jardin de Belgique en arrachant une touffe de mauvaise herbe qui résistait. J’ai dû endommager un disque ou le coincer car j’ai eu d’inconfortables douleurs dans un nerf du bras gauche pendant tout l’été, au point d’être allé plusieurs fois chez un ostéopathe, sans grande amélioration en ce qui concernait le nerf.

Enhardi par l’époustouflante expérience, je m’adressai à nouveau à Dieu en Lui disant que, si c’était Sa volonté, Il pouvait aussi demander à Nathanaël d’emmener la douleur dans mon bras. Mais, cette fois, il ne se passa rien sur le moment. Toutefois, au bout du septième jour, jour pour jour, il y eut soudain, pour la première fois, une amélioration très considérable. Or, je sais bien à quel point le chiffre 7 est lié à Jésus, jusqu’aux sept branches que forme Son Nom en hébreu, Yeshua. יֵשׁוּעַ

« Méprisé et abandonné des hommes, Homme de douleur et habitué à la souffrance, Semblable à celui dont on détourne le visage, Nous l’avons dédaigné, nous n’avons fait de lui aucun cas. Cependant, ce sont nos souffrances qu’il a portées, C’est de nos douleurs qu’il s’est chargé ; Et nous l’avons considéré comme puni, Frappé de Dieu, et humilié. Mais il était blessé pour nos péchés, Brisé pour nos iniquités ; Le châtiment qui nous donne la paix est tombé sur lui, Et c’est par ses meurtrissures que nous sommes guéris. Nous étions tous errants comme des brebis, Chacun suivait sa propre voie ; Et l’Éternel a fait retomber sur lui l’iniquité de nous tous » (Esaïe 53:3-6).

Pour synthétiser, j’en retiens que, oui, notre ange gardien enlève nos maux mais il les emporte à Jésus qui les porte à notre place. La vie avec Dieu, c’est passionnant. « Oui, le bonheur et la grâce m’accompagneront Tous les jours de ma vie, Et j’habiterai dans la maison de l’Éternel Jusqu’à la fin de mes jours » (Psaume 53:6).

Vi har en skyddängel

Hon kände igen Petrus röst, och i stället för att öppna dörren av glädje sprang hon och berättade för honom att Petrus stod vid dörren. De sade till henne: « Du är galen. » Men hon bekräftade att det var så. Och de sade: « Det är hans ängel » (Apostelg. 12:14-15).

« Se till att ni inte föraktar en enda av dessa små. Ty jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte » (Mat. 18:10).
För ungefär trettio år sedan berättade Brigitte, en av mina kollegor från Europeiska gemenskapen som jag brukade be med och som öppnade mina ögon för kunskapen om karismatiska brunnar vars existens jag inte kände till, att en viss person hade frågat Gud om namnet på sin skyddsängel och att Han hade uppenbarat det för honom.

Eftersom jag fortfarande var ung och även ung i den karismatiska tron, tänkte jag att jag också skulle fråga Honom.

Så, i mitt bönrum, började jag be och bad Gud att uppenbara för mig namnet på min ängel. En liten tid gick och eftersom jag inte fick något svar under vilken form som helst bad jag vidare mina vanliga förböner och slutade med att tänka på det.

Så, just för att jag fortfarande var ung, avslutade jag med att lägga pannan mot golvet och jag såg mycket tydligt inom mig en sorts butiksskylt i form av lysande neon. Och den här sortens skylt var ett namn skrivet med en sammanlänkad skrift: NATANAEL.

Gud hade svarat mig. Det kunde inte förklaras på något annat sätt. Men eftersom jag hade börjat få lite rudimentära kunskaper i hebreiska visste jag också att det betydde « det eller den som Gud har gett ». Ja, det är ängeln som Gud har givit mig, tilldelat mig. Men ändå behöll jag att jag kan kalla honom Natanael.

Jag är faktiskt så van vid att tilltala min Fader direkt i Jesu namn att jag länge inte gjorde mycket mer än att veta att min ängels namn är Natanael. Men i slutet av sommaren, efter ett föreningsmöte, berättade en vän, Rita, för mig att hon alltid är frisk eftersom hon har för vana att ge sin ängel vilken krämpa eller sjukdom som helst och be honom ta det bort. Hon insisterade på att det måste göras på detta sätt eftersom ängeln är en ömtålig varelse och aldrig skulle ta något utan att uttryckligen fått lov till att göra det.

Och så, i slutet av september, efter ett föreningsmöte i östra Österrike, körde jag västerut om landet där jag ville besöka en by där några av mina förfäder kom ifrån, när jag började känna en kliande näsa, början till svårigheter att svälja. « Usj, jag kommer att bli sjuk », tänkte jag, precis när jag ville åka till en förfädersjord.

Då kom det Rita hade sagt levande upp i mitt minne. Men jag hade träffat många människor i mitt liv som hade kontakt med « ledänglar », och jag vet från Bibeln att det finns änglar och änglar. « Låt ingen människa, i självrespekterande ödmjukhet och ängladyrkan, beröva er priset efter eget gottfinnande, medan han lever i syner och fårfängt uppblåst i sitt köttsliga sinne, utan att hålla fast vid Huvudet, från vilket hela kroppen, hållen och sammanhållen av leder och band, växer till i takt med att Gud tillväxer » (Kolosserbrevet 2:18-19).

Så bad jag till min Fader och sade: « Om det är din vilja, låt Natanael ta bort denna sjukdom som börjar i mig. Jag ger den till honom. » Jag skulle inte skriva det här inlägget om jag, till min häpnad, inte kände någonting mer i näsan eller halsen just den minuten.

I början av juli föll jag baklänges på rygg på en uppfart i min trädgård i Belgien när jag drog upp en ogräsklump som gjorde motstånd. Jag måste ha skadat eller klämt en disk eftersom jag hade obehaglig smärta i en nerv i min vänstra arm hela sommaren, till den grad att jag gick till en osteopat flera gånger, utan att nerven blev särskilt bättre.

Uppmuntrad av den häpnadsväckande upplevelsen vände jag mig återigen till Gud och sa att om det vore hans vilja kunde han också be Natanael att ta bort smärtan från min arm. Men den här gången hände ingenting just då. Men i slutet av den sjunde dagen, just den dagen, skedde plötsligt, för första gången, en mycket avsevärd förbättring. Nu vet jag väl hur nära siffran 7 är kopplad till Jesus, till och med till de sju grenar som bildar hans namn på hebreiska, Yeshua. יֵשׁוּעַ

« Han var föraktad och förkastad av människor, en smärtors man och förtrogen med lidande. Liksom en man för vilken man döljer sina ansikten, föraktade vi honom och förnekade honom. Han bar våra plågor och bar våra smärtor. Vi höll honom slagen, slagen av Gud och plågad. Ändå blev han sårad för våra överträdelser, han blev krossad för våra missgärningar. Straffet var över honom, och genom hans sår blev vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin väg. Ändå lade Herren allas vår missgärning på honom. » (Jesaja
53:3-6)

Sammanfattningsvis tänker jag att, ja, vår skyddsängel tar bort våra sjukdommar, men han tar dem till Jesus, som bär dem i vårt ställe. Livet med Gud är spännande. « Sannerligen, godhet och nåd skall följa mig alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus för evigt » (Psalm 53:6).